Portfolio

Portfolio är ett begrepp som används i förskolan och skolan för att beskriva ett förhållningssätt till elever, kunskap och lärande.
Den innefattar pedagogisk dokumentation som är lärarledd men också elevaktiv och en faktisk portfolio som kan vara digital eller i pappersform eller gjord av en kombination av dessa.

Det viktiga med elevarbeten som sparats i en faktisk portfolio ( och det som skiljer dessa från sparade skolarbeten som inte samlats in enligt portfoliometodiken ) är att det är elevens förhållande till det som sparats som är det centrala. Man kan säga att elevens tankar finns med i portfolion där arbeten samlats in för att påvisa och dokumentera hens utveckling. Vad och hur blir viktiga frågor att svara på för eleven i portfolion där hen berättar om sitt lärande.

Jag har valt att beskriva portfolioarbete för mycket unga barn i denna portfolioredogörelse, eftersom jag arbetar på förskola. Att ha i åtanke är ju naturligtvis att portfolion för ett förskolebarn och vad som skrivs och sparas i den naturligtvis kommer att se helt annorlunda ut än ett äldre barns portfolio. Den äldre eleven som dels mer aktivt kan välja själv och dels har ändrat sitt fokus på vad som kan vara viktigt i hens portfolio kan påvisa andra saker än det yngre barnets portfolio. 

Fokus i själva portfolion för förskolebarnet skulle enligt Ellmin och Ellmin i boken ”Att arbeta med portfolio – teori, förhållningssätt och praktik” som jag läste utöver att lyssna på en föreläsning av Roger Ellmin, kunna vara:

*Skapande förmåga - lusten att lära

*Emotionell kompetens, självförtroende och trygghet

*Positiv självbild- jag är någon, jag kan etc.

*Social kompetens, medmänsklighet - bry sig om

*Kommunikations- och samarbetsförmåga

*Grundlägga goda arbetsvanor

*Grundlägga kunskaper i basämnena
 

 Jag tycker det här är mycket bra fokusområden och tror det är en oerhörd vinst att man begränsar områdena. Man vill inte ha en portfolio som svämmar över med massor av material som kanske dessutom mest sparats av sentimentala skäl.

Det är alltså viktigt att bestämma innan hur portfolion ska vara utformad och att begränsa den, det är inte meningen att den ska bli en uppsamlingspärm för diverse alster och arbeten.

Riktigt små barn och en del barn med särskilda behov har svårt att välja vad som ska ingå i portfolion. Där får vi pedagoger finnas till hands och hjälpa dem med att infoga bild, text och eventuella alster, att infoga ett urval om vi känner att det är viktigt för dem att ha en portfolio. Här får vi vara barnets ”förlängda jag” och försöka hjälpa dem att tolka, det brukar vi som arbetar varje dag med små barn vara kompetenta att göra. Så här rakt av kan jag nog tycka att det kan finnas ett värde i att starta upp en portfolio tidigt även i de fall barnen är för små att göra några egna aktiva val baserade på deras egen lärförståelse. Det blir ju inte den traditionella urvalsportfolion då, men den kan bli en grund och en vana att bygga vidare på… Man startar upp en process med självvärdering som Roger Ellmin så bra uttrycker sig, och även om självvärderingen tar tid att lära är processen inledd från tidig ålder. Jag tycker personligen att så fort barnen har tal och förmåga att förstå ska de involveras i urvalet. När barnen kan behärska teknik och kunna uttrycka sig klart själva får de en helt annan möjlighet att vara delaktiga. En 4-5-åring kan skapa en fantastisk portfolio med väldigt lite hjälp; ta egna bilder, spela in sig själv, återberätta de mest fantastiska reflektioner om sitt lärande och om det hen gjort/skapat/varit med om.  Hen kan dessutom visa sin portfolio för sina föräldrar och reflektera med dessa, det är ju naturligtvis att föredra framför att en pedagog visar den vilket kan vara fallet med det lilla barnets portfolio. Jag kan naturligtvis inte tvärsäkert påstå att alla barn i åldrarna 3-5 år klarar detta… Men med möjlighet att få ”växa med kunskapen”, öva och utöva med hjälp av pedagoger tror jag de flesta barn absolut kan lära sig grunderna för att kunna skapa en egen utmärkt portfolio på relativt egen hand i förskolan.

Jag tror också att vi som pedagoger har en viktig roll vid urvalet, där vi kan påminna även de lite äldre förskolebarnen barnen genom att ge vägledning om sådant som sker som de kanske inte omedelbart ser som en lärsituation, att vi finns där för återkoppling. Så visst menar jag att vi ska finnas med även då äldre förskolebarn gör sina portfolieval med skillnaden att barnen ändå ska känna att de ”äger” portfolion.

 

 

 

På förskolan där jag arbetar har vi använt portfoliometodik sedan snart 15 år tillbaka. Vi har haft faktiska portfolior som varit utformade på flertalet olika sätt under denna tid. Pappersportfolior med gemensamma intervjufrågor och fokusområden för hela enheten, enskilda portfolior utformade efter respektive avdelnings önskemål, några digitala, några pappersportfolior och några hälften av varje med separata fokusområden m.m. för varje avdelning. På just min avdelning har vi arbetat mycket med digital portfolio. Allt detta ändrande får mig att tänka på att det kanske kan verka som att det gemensamma kvalitetstänket gått förlorat någonstans genom alla ändringar. Dock tror jag att det kanske inte precis varit fallet. Hela tiden har vi haft diskussioner mellan avdelningarna om varför och hur vi reviderat respektive portfolio och tagit del av varandras beslut och reflektioner. Detta sätt att arbeta har varit tidskrävande ibland och det kan emellanåt ha känts som det gått trögt men det har också funnits ett värde i det lugna tempot, tycker jag. Själv har jag lärt mig massor av att höra hur andra funderat och gjort och vi har också kunnat reflektera tillsammans. Tid har avsatts just för detta ändamål.  Jag kan nog se detta som en ganska lång men nyttig process och det känns som om att vi, då vi nu tagit beslutet att alla kommer att använda samma digitala plattform för våra portfolior i framtiden, absolut skulle kunna hitta en gemensam form med visst utrymme för personliga delar på respektive avdelning. Alla tror på portfolions värde och att kvaliteten i förskolan ökar då vi arbetar med portfolio som arbetssätt, ingen behöver ifrågasätta detta och alla vill vara med !

På vår avdelning håller vi just nu på att ändra om igen i våra barns portfolior då vi ville få fram ett tydligare sammanhang mellan portfolio, frågor till hemmet inför utvecklingssamtalet och själva utvecklingssamtalsunderlaget. Vi försöker just nu stämma av dem lite bättre enligt Ellmins och Ellmins modell ovan och använda samma termer i både portfolion, vid utvecklingssamtalets frågor till hemmet och vid våra egna anteckningar för utvecklingssamtal för barn och föräldrar. Detta gör vi dels för att göra det enklare för barnen och oss själva och och framför allt för att föräldrarna lättare ska förstå vår terminologi, för att vi alla ska kunna delta mer aktivt och känna att vi samarbetar på bästa sätt för att nå målen för varje enskilt barn. Vi tror att det är viktigt att vi pedagoger inte distanserar oss med enbart fackttermer från läroplanen etc. då vi låter barnen visa sin portfolio, då föräldrarna berättar om sina barn etc. Alla ska kunna förstå och delta. Sedan tycker vi naturligtvis att det också finns ett stort värde i att visa på Läroplanens exakt uttryckta strävansmål dessutom, när vi tydligt kan uttrycka vad det är vi visar på och hänvisa till läroplanen och i sammanhanget ge exempel från barnens pedagogiska dokumentation.

Vi vet ju ganska väl vad vi vill efter att ha provat en hel del sätt att arbeta med portfolio. Jag måste säga att jag ser fram emot att arbeta med en gemensam digital plattform, det kommer att bli spännande att lära sig använda den och det som är extra lockande är att det blir lättare att direktsortera den digitala dokumentation man gjort och att man dessutom omedelbart i den kan knyta an till målen i läroplanen för att påvisa för föräldrarna vad barnen faktiskt lärt sig. Det känns som om det här kommer att bli en portfolio man extra lätt kan "knyta ihop" tänket från både barn och vuxna i.  

Att inte förglömma är att själva portfolion bara är den del av portfoliemetodiken, vårt förhållningssätt är grunden för själva arbetet! Detta kan väl inte understrykas tillräckligt många gånger och nu har jag tjatat lite om det men någonstans finns det en fundering på att själva den faktiska portfolion ofta är så väl strukturerad på många förskolor medan förhållningssättet, som också finns där, är mycket svårare att beskriva i ord för t.ex. föräldrar. I en väl fungerande portfolioredovisning vid ett utvecklingssamtal tror jag att föräldrar urskiljer hur förhållningssättet dessutom genomsyrar pedagogiken på förskolan och inte bara handlar om att barnen tillverkar portfolior och redovisar dem. På vår enhet håller portfoliometodiken alltså på att gå in i en ny spännande fas med nya digitala verktyg, det känns så positivt att få vara delaktig!

 

 

 

( Jag gav mig attan på att använda ordet hen istället för hon/han konsekvent i denna lilla uppgift. Första gången för mig. Vet inte vad jag tycker om det än. Min engelske man skrattar nästan ihjäl sig varje gång jag säger hen. Han tycker det är det löjligaste ordet någonsin. Min äldsta dotter som är mellanstadielärare använder det för jämnan och helt självklart. Hon tycker jag är jättedum som känner mig lite konstig då jag använder det… och att det är ett suveränt ord. Jag får nog fundera lite till på hur jag egentligen känner för att använda det fler gånger... ^^ !  )

Litteraturlista:

Ellmin, B., & Ellmin, R. (2003). Att arbeta med portfolio: teori, förhållningssätt och praktik. Stockholm: Gothia