Mentorsutbildning, processdokument, heldag på Torrekulla 25 mars 2014

Massor med utbildning på Torrekulla idag, härligt !

 

Vi startade upp med att få höra en alldeles utmärkt entusiasmerande föreläsning av personal från Ormås förskola som berättade hur de arbetar med IKT med sina barn, med föräldrar och bland personalen. Jag blev väldigt inspirerad och fick massor med nya idéer. De berättade om hur de använder iPad och man fick följa dem på en resa från när de först började till där de idag befinner sig.
 Enkla, praktiska och handfasta tips och roliga uppslag att ta avstamp i för roliga och kreativa användningsområden för iPaden i temaarbetet, dokumentationen m.m. Fick en rejäl lista med idéer, appar, program och smarta lösningar.
Det här känns verkligen som något jag kan ta med till min avdelning och dela med mig av. Varmt tack ! Ska försöka reflektera lite här i bloggen hur vi på min avdelning kan spinna vidare på alla bra uppslag framöver, tror mina kollegor kommer att tycka de verkar toppenbra när jag berättar !

 Fortsättningen, en Unikuminformation från duktiga Bifrostpedagoger var också lärorik men nu har jag hört flera liknande föreläsningar om Unikum vid andra tillfällen så det känns mest som jag vill komma igång och prova på egen hand, pepp som sjutton. Funderar lite på hur det kommer sig att vi inte hoppat på Unikum-tåget innan.. Varför vet jag inte. Men det blir kul att börja och till hösten ska vi ju starta upp Unikum på just vårt område !

Sedan övergick vi till en kort informationsstund om PUL, personuppgiftslagen. Ingen ska kunna bli kränkt över det som publiceras, viktigt, viktigt ! Vi fick info om vad som är offentliga handlingar, skyldigheter att arkivera, handlingsplaner etc. Matnyttigt för oss förskollärare och något som vi kommer att få mer information om på utbildningen.

 

 

 

Spaningen från alla kollegor i min grupp var också otroligt givande. Kul att höra hur andra tänker, resonerar och ser på pedagogisk dokumentation med IKT även om det känns lite som att man predikar för kören emellanåt. Att få ta del av kollegors tänk kring IKT-utrustning och praktiska arbete och följa deras utveckling, reflektioner och hur de ser sitt IKT-arbete framöver var också intressant tycker jag. Hade stor behållning av detta, så här ser allas vår verklighet ut och när jag märker hur mycket goda, kreativa tankar det finns omkring mig blir jag som sagt inspirerad.

 

Tobias från Borås avrundande dagen med att bl.a. berätta mer om vårt Wikiside-projekt. Det blir en spännande utmaning att sätta klorna i !

 

En mycket givande dag och massor av information jag gärna hade velat att hela min arbetsplats skulle få chans att höra, vi deltagare får försöka dela med oss så mycket vi bara kan på enheterna. 

God mat var det dessutom också. På Torekulla har man det bra även om det ligger långt borta^^.

Tack Carina för att jag alltid får åka med!

 

Något mindre bra med dagens övningar ? Nej, vet inte om jag tyckte något var det... Men kanske fokus kunde varit ännu mer inriktad på know how, snarare än att vika så pass mycket tid till att tala om vilka fördelar det är att använda IKT ? Vet inte riktigt varför våra kursledare verkar känna att just vidhållandet av att upprepa fördelar med IKT är så viktigt då jag tror att samtliga kursdeltagare redan är införstådda med nyttan av denna...

 



 

Mentorsutbildning, föreläsning, Helena Pokka, Svåra samtal.

Hade det stora nöjet att lyssna på Helena Pokka, psykolog och universitetsadjunkt på Institutionen för pedagogik på Borås Högskola i veckan som gick. Åh, vad hon hade mycket intressant att berätta! Hennes föreläsning om svåra samtal kallades "Samtal som arbetsverktyg. Hur lägger man upp svåra samtal?"

Har försökt reflektera över lite av det hon sa:

 Hon började att prata om vad vi själva har med oss i bagaget, våra egna erfarenheter och upplevelser, det som känns svårt för just oss som individer...Det här fick vi reflektera lite över själva en stund. Dessa förvärvade faktorer påverkar naturligtvis hur vi är som samtalspartners speciellt kanske just då det svåra samtalet sätts på sin spets och då det blir farligt lätt att ryckas med av sina egna känslor och engagemang. "Starka känslor gör oss självupptagna" menade Helena och talade om hur lätt det är att "glida iväg" i ett svårt samtal och tänka på egna upplevelser och känslor när någon annan som har det svårt sitter framför oss i ett samtal som vi  själva förväntas ha kontroll över... I samtalet får vi också tänka på de kulturella aspekterna: Hur skapar man kontakt? Vad får sägas och hur? Hur brukar känslorna visas och tolkas?

Hon gick över till att tala om olika typer av samtal, formella och professionella, som utövas som behandlande, utredande, förtroerliga m.m. Det är viktigt att själv se tydligt vilken typ av samtal man leder för att sedan kunna agera så professionellt som möjligt som samtalsledare. En klarhet i rollerna i samtalet innan det startas, är också viktigt: Vem är samtalsledare, observatör m.m.? Tycker själv då man befunnit sig i svåra samtal med en kollega och en förälder att man kanske inte klargjort rollerna så noga, nu när jag ser bakåt och här har jag nog låtit personkemin spela in med bra och mindre lyckade resultat. Med en del kollegor är flytet liksom lättare att hitta, under ett svårt samtal, än med andra. Och detta kanske beror just på att vi inte varit helt klara om rollerna innan... Tänkvärt! I fortsättningen kommer jag absolut att lägga mer vikt vid just detta innan jag initierar ett flerpersonssamtal.

Vid svåra stunder i livet vill vi ju att andra ska förstå oss. Det visar vi på olika sätt. Alla sätten är inte lika rationella och medvetna. Det är här vi tycker det kan bli svårt att känna kontroll i situationen; barn, arbetskamrater eller föräldrar som är förtvivlade, arga, gråter och/eller visar massor av känslor kan kännas övermäktiga att ha ett rationellt samtal med. Som jag förstod det menar Helena att det är kanske inte just det allra mest professionella att eftersträva för stunden. Låt känslorna hos samtalspartnern komma fram först och lyssna in, sen kan det rationella samtalet ta vid. Vi måste kunna visa relationskvalitéer som hon uttryckte sig; vår samtalspartner måste känna trygghet och förtroende för oss. Vi måste kommunicera med vår partner genom att ge och ta emot, vara lyhörda och tydliga. Vi måste också kunna ha en relationskompetens, en känslohantering och reglera våra egna känslor under samtalen och inte minst måste vi ha självkännedom och inte låta oss ryckas med av massor av känslor som "sprutar ut" ut från partnern. Känslor smittar så det gäller att inte ryckas med i ilskan, sorgen eller vad det nu handlar om så man själv blir oförmögen till att kunna leda samtalet. Först då blir vi trygga samtalsledare som partnern kan gå in i en samtalsrelation med.

Det är väldigt viktigt att minnas att alla har sina goda skäl och sina behov och att allt verkligt liv är ett möte. Det ska bli små mantran för mig att ta med under svåra samtal! Vill vi ta emot respekt från vår samtalspartner får vi också visa respekt även om det kanske måste vara så att vi får ta emot något oförtjänt till att börja med. Ett av våra mål i ett svårt samtal ( givetvis under alla samtal ^ ^ men där kanske det inte krävs så mycket extra av oss ) måste vara att under samtalets gång låta vår samtalspartner förstå att han/hon är sedd, förstådd och lyssnad på och att det han/hon säger är av vikt. Och det mest effektiva sättet att åstadkomma detta är just att lyssna deltagande! Med det menas inte att man inte får lov att avbryta ältanden som samtalsledare, för det får man - men med respekt; ställa öppna frågor för att få samtalet att rulla framåt... Man får också lov att och bör bekräfta att man ser känslor hos samtalspartnern som man inte håller med om eller förstår, men att man ser att de finns där. Medkänslor behöver ju inte betyda att man har samma åsikt!

Hon talade också om praktiska aspekter för det professionella samtalet. Hur har man organiserat rum, tid, struktur och roller? Rum och tid ska vara satta av samtalsledaren så det gagnar samtalet. Tiden ska vara markerad som en ram för samtalspartnern. Ett erbjudande om kontinuitet är viktigt vid svåra samtal. Man släpper inte bara utan följer upp och det är ju också en trygghetsfaktor för partnern. Samtalsledarens roll måste vara klar innan så samtalet flyter på bästa sätt. Jag tycker så mycket om att hon talade om att fokuset måste hamna på hoppfullhet och möjligheter. I alla svåra samtal måste detta visas genom att samtalsledaren tänker på sitt förhållningssätt och bemötande. "Vi ska hitta en lösning!" Här gäller det också för samtalsledaren att kunna mentalisera och ha en medvetenhet om partnerns icke-verbala kommunikation; Vad vill min samtalspartner berätta för mig fast orden kanske inte räcker till ?

Oj, vad mycket tankar detta leder till, här blir det åtskilligt att reflektera mer över framöver... Tycker Helena var så bra att lyssna på och hade gärna hört mer! Tack för en mycket bra föreläsning!

 

 

Dagens pluggmusik: Lorde -Team