Pedagogisk dokumentation, vad hur och varför ?

Inledande tankar

När jag började arbeta i barnomsorgen för väldigt många år sen var ordet dokumentation något jag förknippade dels med ändlösa barnobservationer och dels med en kamera (en sådan där med en 24- eller 36-bilders filmrulle som vi ungefär en gång per termin hade råd med att framkalla kort av som vi stolt visade alla som ville se)! Någon sa att det skett en tidsresa, jag tror det var Katarina Larsson, utbildningskonsult, under en föreläsning om just pedagogisk dokumentation, jag var på 2012. Hon fortsatte med att säga - Det är skillnad: förr gjorde vi observationer av hur barnen ”var” - numer hur vi gör observationer av processer av vad barnen ”gör”. Det kan jag ju bara hålla med om eftersom det känns lite som om jag började jobba redan på stenåldern^^ med tanke på allt som utvecklats arbetsmässigt.

Det känns faktiskt ganska skönt att få denna möjlighet att sortera alla intryck och skapa en egen klarare bild över vad, hur och varför jag i min pedagogroll ska använda mig av just pedagogisk dokumentation, via denna utbildning.

Pedagogisk dokumentation är för mig det viktigaste verktyg som har diskuterats flitigt, studerats, informerats om och stötts och blötts på många olika sätt i barnomsorgen de senaste åren. Det känns underbart att få ta del av denna process som pedagog!

"Kommer du ihåg? Hur gjorde ni då? Kommer du ihåg vad du sa? Vad hände sen? Vad tänkte du då?" Reflektion tillsammans i soffan en lugn stund... Här reflekterar min arbetskamrat tillsammans med ett par barn. Så mycket nytt kommer fram då barnen får se film eller bild om det de varit med om!

Vad är då pedagogisk dokumentation?

Det är svårt att exakt förklara vad pedagogisk dokumentation egentligen är.

Ju mer jag läser om det ju fler innebörder kan begreppet ha. Och ju mer jag funderar över begreppet pedagogisk dokumentation ju större och mer utvidgad känns det som den här texten skulle kunna bli.

Ska jag nu skriva en text om vad pedagogisk dokumentation är, hur man använder den och varför, ur olika perspektiv, får jag kanske börja med de styrdokument som finns, och sedan hålla mig till vad några forskare säger och vad det innebär för just mig personligen och ändå försöka hålla mig ganska kortfattad. Här finns massor att ta upp, hjälp!

En tydlig förklaring som jag tycker är en av de bästa och enklaste finns i häftet Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan – Pedagogisk dokumentation (Skolverket 2012), ett fantastiskt bra häfte med allmänna råd som nog bör läsas lika ofta och noga som läroplanen. Kapitel 3 i boken heter ”Vad är pedagogisk dokumentation?” och handlar uteslutande om vad Skolverket säger att pedagogisk dokumentation är och vilka arbetssätt det medför. ”Pedagogisk dokumentation är ett arbetsverktyg som hänger ihop med ett särskilt arbetssätt och pedagogiskt tänkande. Det handlar om att försöka se och förstå vad som pågår i verksamheten, utan en på förhand bestämd ram av förväntningar och normer.”

En annan lite mer utförlig förklaring på vad pedagogisk dokumentation kan vara är denna: ”Det handlar om att observera, dokumentera, följa och analysera barns lärprocesser och lärstrategier. Samtidigt handlar det också om att observera, dokumentera och följa hur den pedagogiska verksamheten svarar mot målen och bidrar till barns utveckling, lärande och delaktighet.” (Förskola i utveckling - Bakgrund till ändringarna i förskolans läroplan, Utbildningsdepartementet 2011) I citatet som jag tycker är jättebra kan jag tyvärr sakna ordet reflektion som för mig inte alltid känns som det skulle ingå i ordet analys. Personligen hade jag nog klämt in ordet reflektion där med, om jag hade kunnat, eftersom det för mig är det en så viktig del av det pedagogiska dokumenterandet och jag kan hålla med författarna till boken Seendets språk (Studentlitteratur 2006) som menar att analys mer ”står för att något kan uppdelas eller upplösas i mindre beståndsdelar”.

Det som är typiskt för den pedagogiska dokumentationen generellt är nog ändå att när man arbetar med pedagogisk dokumentation bedriver man ett systematiskt kvalitetsarbete. Man arbetar med att se en helhet i dokumentationsprocesserna samtidigt som man utvecklas i sin yrkesroll och ger barnen möjlighet att utvecklas enligt uppdraget.

Jag arbetar med att dokumentera lärsituationer ur ett annat perspektiv numer, fortfarande med bilder men också med film, där barnen, övriga pedagoger och jag också hörs när vi utforskar, samspelar och reflekterar tillsammans. Mitt arbetslag försöker logga så ofta vi kan. Den pedagogiska dokumentation vi gör fångar också miljön och materialet vi använder. I förskolans läroplan, Läroplan för förskolan Lpfö 98, reviderad 2010 (Skolverket 2010), står att ”syftet med utvärdering är att få kunskap om hur förskolans kvalitet, dvs. verksamhetens organisation, innehåll och genomförande kan utvecklas så att varje barn ges bästa möjliga förutsättning för utveckling och lärande”. Har jag en klar pedagogisk dokumentation kan jag sedan använda denna för att utvärdera mitt arbete, ha koll på processerna och kontinuerligt göra rätt saker, ha koll på att verksamheten är i fokus, allt detta innebär ett systematiskt kvalitetsarbete.

Samtidigt som M. målar en bild berättar han för mig historien han också berättar på pappret. Jag filmar lite så vi ska kunna komma ihåg och prata mer om den senare. Min kollega tar kort på mig. Att dokumentera den som dokumenterar, att reflektera över en reflektion… Ibland träder saker fram på ett nytt sätt när man ”drar något ett extra varv!”

Jag tycker att jag emellanåt stöter på svårigheter med hur det pedagogiska dokumentationsarbetet egentligen definieras och vilka komponenter som ska finnas med. Det är inte verktyget i sig utan vi pedagoger som verkar se det så olika. Det finns förmodligen en hel uppsjö av anledningar till att vi gör det. Jag tror skillnad i utbildning, erfarenhet, fortbildning och trygghet i yrkesrollen hos pedagogen kan vara några faktorer som spelar in. Vet inte alla vad det innebär eller inte är eniga i ett arbetslag vad som ingår i den pedagogiska dokumentationen är det svårare att göra det till sitt eget kvalitativa arbetssätt/förhållningssätt.

På min enhet talas det mycket om pedagogisk dokumentation och vi samtalar inom personallagen hur vi ska använda pedagogisk dokumentation på respektive avdelning. Vi träffas också i tvärgrupper med någon pedagog från varje avdelning. I grupperna arbetar vi med att inspirera, tipsa om, samtala om och inte minst reflektera över hur vi arbetar med speciella inriktningar som naturvetenskap/teknik eller drama i barngrupperna. Det finns definitivt en vilja att bli säkrare på att arbeta med pedagogisk dokumentation och att försöka göra det på liknande vis på alla avdelningarna.

I skogen finns massor att utforska. Bilden till höger har en flicka tagit eftersom hon ville att vi skulle skicka den via Instagram till hennes mamma och pappa för att visa "hur mycket höst det har blivit utanför gården".

Hur går den pedagogiska dokumentationen till?

Ett exakt svar på den frågan känns omöjligt för mig att skriva ned här. Men vi pedagoger kan få förhållandevis mycket information från både styrdokument och forskning. Gemensamt för dem är att är att flera processer är involverade, tycker jag, som t.ex. samtal, observation, dokumentation med olika hjälpmedel, analyser av vad barnen säger, tankar, teorier, reflektioner, praktiska arbeten och medforskande med barn och pedagoger gemensamt, dokumentation om nylägen och/eller lärprocesser. I förskolans styrdokument står ganska mycket övergripande om hur en pedagogisk dokumentation ska gå till även om inte orden pedagogisk dokumentation används. Vi kan till exempel läsa att ”Barnen ska få möjligheter att utveckla sin förmåga att iaktta och reflektera.” samt ”Barn söker och erövrar kunskap genom lek, socialt samspel, utforskande och skapande, men också genom att iaktta, samtala och reflektera.” och även att ”Förskolan ska främja lärande, vilket förutsätter en aktiv diskussion i arbetslaget om innebörden i begreppen kunskap och lärande.” i Läroplan för förskolan Lpfö 98, reviderad 2010 (Skolverket 2010).

Möjlighet att få mer specifik information om hur vi kan göra pedagogisk dokumentation finns i Skolverkets allmänna råd om Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan – Pedagogisk dokumentation (Skolverket 2012) som både påvisar praktiska exempel från förskolor samt både teorier och metoder för hur man dokumenterar och inte minst hur man gör det dokumenterade pedagogiskt. I detta häfte som noga går igen massor av ”hur” står i slutet ett citat jag tycker sammanfattar dessa väl, även om jag inte menar att det på något sätt går in på de enskilda metoderna utan mer visar ett generellt tänk: ”Arbetslagets uppgift är inte att stå utanför lärandet och iaktta det som pågår, utan att gå in i och vara en del i det komplexa och dynamiska arbete som pågår i förskolans verksamhet. Det handlar alltså inte om att endast följa barnens lärprocesser på distans, vilket ibland förs fram som en kritik mot arbetet med pedagogisk dokumentation. Tvärtom har de vuxna mycket viktiga uppgifter i att dokumentera och samspela med barnen. Personalen ska diskutera med barnen, ställa intresseväckande frågor, ifrågasätta och ibland störa och bråka med, barnens lärprocesser. De ska delta aktivt i barnens aktiviteter och lära ihop med barnen precis som i projektet om virvlarna, vilket beskrevs tidigare. För vad är egentligen en virvel? Det krävs mycket undersökande och faktakunskaper för att på djupet förstå de processer som barnen i virvelprojektet undersökte. I arbetslagets uppdrag ligger också att ordna miljöerna, tillföra oväntade material och se till att barnens intresse tas tillvara, väcks, hålls kvar och utmanas. Hjärnan är formbar och kan utvecklas och förändras hela livet. Men den behöver retas, stimuleras och överraskas för att förändringsprocesser ska starta. ”

Tove Jonstoij, producent på UR, författare och forskare m.m., berättar om att gå i dialog och skapa en kommunikativ handling med barn, föräldrar och andra, dels om att inta en reflekterande och forskande hållning, vilket är ett rätt tudelat ansvar men ett nödvändigt sätt för att vara medforskande. Hon berättar också om hur pedagogen måste ha sin uppmärksamhet hos barnet, det delikata är balansgången i att veta när och hur hon eller han ska gå in. Hon menar att det är mycket som står på spel de där svävande sekunderna innan man bestämmer sig för att tiga eller tala. Varje situation kräver sitt timglas som mäter just det barnets tålamod. För att lyckas med en pedagogisk dokumentation menar hon att pedagogrollen måste vara medforskande och hur blir pedagogen det? Man måste dels för sig själv erkänna sitt övertag över barnet, dels aktivt anstränga sig att avstå från att utöva denna makt och istället försöka göra sig användbar för barnet. Från ”Barn med rätt att lära. perspektiv på förskolans läroplan”, Tove Jonstoij, sid. 39-42 Jag tycker om det hon skriver och det hjälper mig när jag tänker på pedagogisk dokumentation.

Jag slås av hur mycket påbud, forskning och information det finns att läsa om att använda pedagogisk dokumentation rent generellt och hur lite rena metoder jag ser som knyts ihop rent specifikt till dessa publikationer. Det gäller att verkligen göra processen till ”sin egen” tror jag. Det finns massor av metoder som t.ex. förslag på hur skrivna dokumentationer kan gå till som spaltloggar, trippel-loggar m.m. och ändlöst många appar för dokumentation på iPad. Det finns massor med sajter på internet om IKT för förskolan och massor av åsikter om hur man kan använda det kvalitativt. Den där boken som man så gärna vill läsa för att den är enkel och talar om exakt hur man gör finns inte. Det krävs av arbetslagen själva att sätta ihop de metoder som passar dem att arbeta med till en helhet som kan bli till hjälp i det pedagogiska dokumenterandet, hitta egna förhållningssätt och finslipa eller kanske förkasta efter en tid för att sedan hitta något som passar bättre. Det känns lite som det är i detta stadium mitt arbetslag befinner sig just nu.

Bilderna ovan visar ett naturvetenskap-/tekniktema vi arbetar med just nu. Barnen introduceras för ett mysterium eller en gåta, just på de här bilderna handlar det om att få ett hjul att snurra utan att putta fart med fingrarna och hur man ska kunna få en lerklump att flyta (experiment från boken Teknikgrytan). De får göra hypoteser som vi hänger upp och låter alla sedan pröva sina hypoteser praktiskt. Glädjen kan bli stor då en hypotes faktiskt visar sig stämma, som syns på bilden, men alla hypoteser är lika mycket värda, provas och förändras då experimenten kan hålla på ganska länge… Hemma kan man få göra hypoteser som man kan ta med till förskolan och lägga i ”Hypotesbrevlådan” som töms varje vecka och de här hypoteserna undersöker vi också… På så sätt kan barnen engagera sina föräldrar och syskon i temat och man kan också forska tillsammans hemma.

I mitt arbetslag försöker vi att dokumentera på olika vis med hjälp av iPads (bild, loggar och filmer), bildblogg, trippel-logg och egna loggar. Vi arbetar med att få detta att bli naturligt och självklart i så många situationer som möjligt. Just nu övar vi själva mycket på att få till en kvalitativ pedagogisk dokumentation som vi kan arbeta vidare med och också involvera föräldrarna i. Det är inte alltid så lätt utan en process vi måste lära oss och arbeta fram både individuellt och gemensamt. När vi gjort en dokumentation, analyserat den, reflekterat och ev. åtgärdat det som behöver förändras då har vi tillsammans lyckats göra dokumentationen pedagogisk.

Vi försöker att också låta barnen få dokumentera sin vardag och t.ex. låta dem använda bildbloggen (i vårt fall Instagram för tillfället) för att kunna skicka hem bilder på vad som intresserar dem till deras föräldrar för att där också kunna reflektera över saker som hänt på förskolan, tillsammans. Att få en daglig bildblogg var något många föräldrar önskade.

Dokumentationen använder vi till både barnens portfolier och till en pedagogisk dokumentation där vi försöker analyser och reflektera vad vi ser. Vi sparar teman; utförandena i en pärm och planeringar och reflektioner över dessa i en annan. Våra teman (just för tillfället ett boktema och ett naturvetenskapligt tema) innehåller många möjlighet för barnen att reflektera via intervjufrågor, hypotesställande m.m.

Tid för reflekterande samtal tillsammans med barnen försöker vi alltid planera då vi gör saker tillsammans med dem. Tid för reflekterande samtal inom personallaget är det svårt att ”klösa lös” dagligdags men vi har en förmiddag eller eftermiddag att sitta tillsammans utanför barngruppen varje månad.

Ett boktema om pingviner som även inkluderar mycket likabehandling m.m. arbetar vi också med för tillfället. Böckerna heter ”Välkommen Tango” och bokserien om ”Pirre Pingvin”. Nya frågor från barnen om pingviner dyker upp varje vecka. Ett boktema innebär inte bara att läsa utan att utforska bokens handling, leka, dramatisera, skapa, sjunga, räkna. Fördjupningsmöjligheterna tar aldrig slut! Vi har pingvinungen Tango och hennes pappor Roy och Silo som dockor i naturlig storlek som barnen kan använda att dramatisera med m.m. Vi har en pärm för föräldrar och barn som visar var barnen befinner sig i temaarbetet samt en egen pärm där vi pedagoger planerar vidareutvecklingar av temat allt eftersom barnen reflekterar och där vi pedagoger regelbundet utvärderar och reflekterar.

Just tidsaspekten är ett evigt problem på förskolan. Det pedagogiska dokumenterandet måste få ta tid, vid reflektioner m.m. Något som försvårar frigörandet av tid är att vi gör väldigt många saker samtidigt. I Lärarnas Nyheter, en webbplats som ges ut av Lärarförbundets tidningsavdelning finns en artikel där många pedagoger uttrycker oro för att inte båda hinna med portfolioarbete och arbeta med pedagogisk dokumentation och dessutom andra arbetsuppgifter. Den oron känner jag med. I artikeln menar dock Anna Palmer, medförfattare till Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan – Pedagogisk dokumentation (Skolverket 2012), att om man arbetar med pedagogisk dokumentation kan det vara det enda verktyg som behövs för uppföljning, utvärdering och utveckling av verksamheten i enlighet med läroplanen. En fördel är alltså att man inte behöver komplettera med andra verktyg. Det här med att tidseffektivisera måste vi fortsätta samtala om i arbetslaget för att tillsammans komma fram till bra lösningar.

Något jag tror man måste vara absolut klar med är hur den gemensamma reflektionen i arbetslaget ska bedrivas. Det finns ingen anledning att reflektera för reflekterandets egen skull, bara för att det ingår i vårt arbete och ”måste” göras. Vi måste noga, tillsammans i arbetslaget och enskilt, fråga oss ”Hur ska det reflekterande samtalet vara?” innan vi startar. Annars finns risk att vi istället funderar tillsammans eller ensamma och sedan serverar varandra lösningar baserade på våra egen erfarenheter och bakgrunder. Det kan vara lätt att bestämma att ”det här ska vi reflektera över nu” och sen talar inte alla i arbetslaget om samma saker då man väl försöker reflektera tillsammans, tror jag. I boken ”Den svårfångade reflektionen” beskrivs olika sätt att reflektera på och även metoder hur vi kan ta hjälp av reflektion för att hantera frågeställningar och problem. Boken tror jag kan vara en bra vidareutveckling av mitt arbetslags förståelse för vad en reflektion är, även om jag tycker den är ganska tungsam. Att reflektera över själva reflekterandet; det låter lätt med reflektion men det är det inte. 

Pingvinens bo-leken, man måste samarbeta så alla får plats i det ständigt krympande boet!

Lekar och drama ingår i boktemat. Vi tar bilder som man kan titta på senare och prata om vad vi gjorde tillsammans och om barnen vill göra samma igen eller något annat som de kommer att tänka på, hur det var, vad som hände m.m. Bilden till vänster och högst upp till höger visar ”Kom alla mina pingviner-leken”. De två bilderna längst ned till vänster visar barnen när de dramatiserar pingvinernas liv, kana på magen på isen och bära sin unge på fötterna i kylan.

Varför använda sig av pedagogisk dokumentation – och varför är den så bra?

Tja, efter allt jag skrivit hittills känns det nästan lite fånigt att motivera varför jag tycker att det här är bra och viktigt… det skulle bli som ”preaching for the choir”. Jag är helt övertygad om att detta är ett fantastiskt bra verktyg och det optimala för både pedagoger och barn. Tänkte försöka få med några eventuella negativa aspekter av pedagogisk dokumentation här men har väldigt svårt att komma på några tungt vägande skäl till att inte arbeta med detta verktyg. Egentligen är det enda jag kan tycka som gör det lite svårt är tidsbristen, en rent organisatorisk aspekt alltså, och då inte i mening att det tar tid att utföra pedagogisk dokumentation utan mer att arbeta in kunskapen i själva arbetslaget så man har samma förståelse av pedagogisk dokumentation att utgå från.

I styrdokument, allmänna råd och i stödmaterial från Skolverket kan jag genomgående se hur man nämner dokumentation och pekar på ett pedagogiskt förhållningssätt till den. Forskning och praktisk erfarenhet av olika sorts pedagogisk dokumentation(ett exempel är de metoder pedagoger arbetar med i Reggio Emilia)visar samma sak. Vi ska arbeta med pedagogisk dokumentation, det är inte valfritt. Inte minst för att vi ska kunna garantera ett likvärdig lärande och en kontinuerlig utveckling för alla förskolebarn, vilken förskola de än befinner sig på, så måste vi kunna dokumentera och analysera hur väl vi arbetar i riktning mot målen. Såväl förskolechefens dokumentation över vad som sker på enheten ned till pedagogens dokumenterande av det enskilda barnet ska vara lättförståeligt, analyserat och reflekterat över.

Pingvintemat har just nu gått in i ett skede där barnens intresse över ägg och fågelungar är det som gäller. Vi undersöker ägg på många olika sätt, vi forskar, skapar och reflekterar...

Mer om de mer övergripande skeendena på förskolorna och hur dessa ska dokumenteras finns att ta del av i Systematiskt kvalitetsarbete – för skolväsendet(Skolverket 2012). Ett helt stycke i Läroplan för förskolan Lpfö 98, reviderad 2010 (Skolverket 2010) handlar om dokumentation, det är stycke 2.6 Uppföljning, utvärdering och utveckling. Även om man där just inte kallar dokumentationen för pedagogisk kan jag tycka att det arbetssätt det lyfter är just ett pedagogiskt dokumenterande: ”Förskolans kvalitet ska kontinuerligt och systematiskt dokumenteras, följas upp, utvärderas och utvecklas. För att utvärdera förskolans kvalitet och skapa goda villkor för lärande behöver barns utveckling och lärande följas, dokumenteras och analyseras. För att stödja och utmana barn i deras lärande behövs kunskap om varje barns erfarenheter, kunnande och delaktighet samt inflytande över och intresse för de olika målområdena. Det behövs också kunskap om hur barns utforskande, frågor, erfarenheter och engagemang tas till vara i verksamheten, hur deras kunnande förändras samt när de upplever verksamheten som intressant, rolig och meningsfull”.

Hillevi Lenz Taguchi skriver att barn själva hittar mönster och teorier som ger mening i deras liv och som de sedan använder då de fortsätter sin lärande resa för att få struktur på de fakta de lär sig. De meningsfulla teorierna och mönstren kan vi hjälpa dem med genom att använda oss av ett pedagogiskt dokumenterande arbetssätt/förhållningssätt inom förskolan. Hon beskriver så här enkelt och snyggt (ja, jag har använt citatet till ett processdokument tidigare men eftersom det är så härligt positivt och självklart förtjänar det att vara med här också) varför det är så viktigt med pedagogisk dokumentation: "Vi måste få syn på vad som hände, men inte bara för att återberätta det utan för att lära oss något och för att göra oss nyfikna på något nytt." (Varför pedagogisk dokumentation? 1997, s.70)

Jag kan se att pedagogisk dokumentation gör det lättare för mig att bevara information i minnet eftersom jag är mer aktiv i min medforskande roll som pedagog. Det finns också vinst att göra i barninflytandet då detta arbetssätt/förhållningssätt gör att barnen får en naturlig medskapande delaktighet och det hela tiden sker direkta och intensiva samtal mellan barn och pedagoger. Man kan ju tycka att man alltid har ändå har en mängd samtal med barnen, men i och med att vi i arbetslaget reflekterar över insikter vi får i hur barnen tänker och vilka lärprocesser vi tillsammans befinner oss, i får vi ut mer av dessa samtal. Det blir också lättare att följa barnens röda trådar i teman och i projekt. Våra idéer styr inte arbetet i dessa utan barnens och vi kan utveckla deras idéer enklare.

Det märks mycket tydligare hur medvetet vi arbetar, vi ser t.ex. direkt om vi ställer många ledande frågor etc. Vi ”vässar” oss själva som pedagoger och blir mer medvetna om vad vi gör och vad vi kan förändra. Jag tycker också allt detta gör att vårt arbete blir roligare!

Litteraturlista:

Läroplan för förskolan Lpfö 98, reviderad 2010 (Skolverket 2010): Fritzes.

Systematiskt kvalitetsarbete – för skolväsendet, allmäna råd (Skolverket  2012): Fritzes.

Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan – pedagogisk dokumentation, stödmaterial  (Skolverket 2012): Fritzes.

Lenz Taguchi, H.(1997). Varför pedagogisk dokumentation?: Stockhholms universitets förlag

Jonstoij, T.(2000). Barn med rätt att lära. perspektiv på förskolans läroplan: Sveriges Utbildningsradio AB

Emsheimer, P., Hansson H. & Koppfeldt, T.(2005). Den svårfångade reflektionen: Studentlitteratur.

Hansson, H., Karlsson, S-G. & Nordström G Z.(2006). Seendets språk: Studentlitteratur.

Övrigt:

Lärarnas Nyheter, en webbplats som ges ut av Lärarförbundets tidningsavdelning, artikel: Nytt verktyg ska ge stöd, taget från tidningen Förskolan, URL: http://www.lararnasnyheter.se/forskolan/2012/11/09/nytt-verktyg-ska-ge-stod

Katarina Larsson utbildningskonsult (2012),  Lärarfortbildningar AB, föreläsning om pedagogisk dokumentation.  

Persson H. (2011). Teknikgrytan: Hands-On Science Text