Margareta berättar om skillnaden mellan skolans lydnadskultur som använde disciplin, fruktan och värderande attityder som styrredskap för att få barnen att lyda. Det fanns ett genomgående bristperspektiv där läraren la tonvikt vid det eleven inte klarade. Den moderna ansvarskultur som använder samtal, förståelse, samförstånd, reflektioner om meningsfullhet ( icke värderande ) mellan elev och lärare som styrredskap och auktoritet vinns genom förtroende och inget annat. Man fokuserar också på det som fungerar.
I ansvarskulturen ser man tydligt hur viktigt det är att läraren ska kunna ställa öppna, ärliga och nyfikna frågor så det samförstånd och den förståelse mellan elev och lärare som krävs ska kunna uppstå.
Margareta berättar om vårt affektsystem. Det är viktigt att känna till som lärare vilka känslor som motiverar oss att lära mest effektivt. Hon tar intresse som exempel på en av de känslor som är bäst för inlärning, är vi intresserade vill vi veta mer och lär oss bättre. De här känslorna kan t.o.m. vara "smittsamma". Den lärare som är superintresserad av sitt ämne och tycker det är roligt kan lättare överföra detta till eleverna! Skam är den känsla som så att säga blockerar eller hindrar inlärning allra mest, berättar hon också.
I föreläsningen berättar hon också om en arg lärare som inte kan stanna vid spontan ilska utan fullföljer en arg tillsägelse med att kränka en elev, han utnyttjar eleven för att göra sig av med sin egen okontrollerade vrede.Det är just så här man inte vill och inte får vara som pedagog. Tycker detta var en väldigt bra beskrivning av något som jag själv upplevt flera gånger som barn, både i skolan och hemma, från vuxna. Med detta vill hon ha sagt att man faktiskt måste kunna stå ut med att också kunna uppleva negativa känslor som lärare, utan att för den sakens skull "svämma över".
Hon talar inte bara om känslor som tolerans ( kränkningsexemplet där läraren borde varit mer tolerant och stannat vid vanlig ilska), hon berättar också om vikten vid att läraren överhuvudtaget kan identifiera känslor hos sig själv och elever och att kunna uttrycka dem.
Att kunna få känna en känsla färdigt är också oerhört viktigt att ha förståelse för som lärare. Hon liknar känslor vid information som måste få tid på sig att processas. Man måste få "känna färdigt" så att säga innan det kanske passar med stöd eller tröst från en medmänniska. Att kunna uppleva negativa känslor utan att tappa kontrollen, att kunna förstå och identifiera känslor handlar om att vi har en känd status på våra affektiva förmågor tolkar jag det som, med andra ord att vi kan hantera våra känslor. När vi kan använda dessa kunskaper som information blir vi bättre lärare.
Skript är ett ord som Margareta använder för att beskriva det "paket" av förväntningar om, erfarenheter av och det personligt manuskript man har inom sig om hur tillvaron är beskaffad. Hon berättar att vi människor kan ha skript som handlar om relationer där skripten antingen är fyllda med förströstan och tillit till andra människor eller så finns det väldigt lite förtröstan och tillit beroende på vad man gjort för erfarenheter i sin barndom och hittills i livet... Hon säger också i föreläsningen att "vi blir till i andras ögon". Vi får vår uppfattning av vad vi klarar och inte klarar av andra, därför är det så viktigt just för lärare att man ser upp med de värderande orden.
Det är gott om exempel från verkligheten i Margaretas föreläsning. Det är alltid intressant och bra med exempel för de levandegör innehållet på ett sätt så det blir tydligt för mig. Bra! Jag hoppas på något liknande på torsdag kväll då vi får höra henne föreläsa live.
Mentalisering är ett ganska nytt begrepp som Margareta tar upp. Att se sig själv utifrån och andra inifrån, tycker hon är en bra beskrivning. När man mentaliserar intresserar man sig för vad man själv och andra tänker, känner, ogillar, vill, behöver och menar. Hon tycker det är viktigt att det finns en nyfikenhet på vad som sker i psyket på en själv och hos andra, bland pedagoger. En kunskap om detta gör det enklare för oss pedagoger att mentalisera och använda mentalisering effektivt i vårt yrke. Det finns alltid ett visst mått av osäkerhet, vi vet ju inte alla faktorer innan vi kan mentalisera...
Vad som kan hända när vi inte lyckas mentalisera för att förstå andra är att vi tror att alla har samma upplevelser och sanning som vi själva ( psykisk ekvivalens ), att man misstolkar verkligheten ( låtsasläge ) eller/och att vi agerar istället för att reflektera (teleologiskt förhållningssätt ). Pedagoger, föräldrar och elever kan naturligtvis alla hamna i dessa lägen.
Vad hindrar då goda relationer menar Margareta? Skam, meningslöshet och brist på sammanhang. Det som fastnar hos oss är våra misslyckanden därför är det extra viktigt att vi som pedagoger inte använder hemska styrmedel som att utdela kränkningar, skuldkänslor m.m. Det är spännande att KASAM-begreppet återigen dyker upp, här hos Margareta, det har det ju tidigare gjort i Anders Engquists bok "Om konsten att samtala", kapitel 3. Begreppet KASAM svarar på frågan "Vad är det som då blir så bra när vi förstår oss själva och andra?" Jo, vi får intresse, begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet som gör våra liv kvalitativa - en del av de här känslorna kan vi ju förmedla till våra elever som pedagoger !
Avslutningsvis tycker Margareta vi pedagoger ska fortbilda oss om t.ex. mentalisering, utvecklingspsykologi och hjärnans mognad. Meningsskapande, gruppstärkande och känslomässigt avlastande grupphandledning är viktig för pedagoger och förbättrar dessutom undervisningens kvalitet.
Tycker bra om denna föreläsning och ser fram emot att höra mer av Margareta. Vad jag funderade lite extra på är att det känns så synd när vi gör stora ansträngningar i skolan att ge elever en delaktighet i en ansvarskultur att så många yrken sedan verkligen inte präglas av något större ansvarskulturstänkande utan fortsätter tugga på i någon slags lydnadskultur light... Tror det blir en chock för många att kastas ut i ett arbetsliv där man kanske inte kan påverka något alls eller där det inte är önskvärt med egna initiativ, idéer och tänkande... Synd, för det finns massor av kreativitet som inte får blomma ut.
Kan också känna så här rent spontant att jag önskar annan typ av fortbildning för oss i förskolan än den nu rådande. Mer behovsorienterad, mer inriktad på personalgrupper, arbetslag - stora eller små beroende på vilken typ av fortbildning som efterfrågats, mer effektivt fortbildande ( gärna go bonkers och kräma på med rejäla utbildningsblock istället för kurs på 2 timmar hit eller dit...) när det behövs och inte alldeles för sent.
Dagens pluggmusik: Jet - Are You Gonna Be My Girl
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar